Arkiv

» maj 2015 (1)
» mars 2015 (1)
» november 2014 (1)
» juli 2014 (1)
» mars 2014 (1)
» januari 2013 (1)
» november 2012 (1)
» oktober 2012 (1)
» augusti 2012 (2)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (3)

visar: arkiv för november 2014

lördag 22 november

Något av en årskrönika

Ja så var det det där med tid igen...

Föresatsen är ju att hålla igång hemsidan o bloggen, men aj så platt jag faller gång på gång. Här får det komma en enda lång resumé på en och samma gång!

De flesta vet kanske via facebook eller personlig kontakt att Långåsens Sheridan såldes i september 2013 (ja över ett år sedan alltså) till Olivia Sjöö. Ett bättre hem än hos Olivia kan jag inte tänka mig så det känns bara så fantastiskt! 

fin4.jpg

 

När Sheridan var såld hade vi bara tre(!) ston kvar; Desdemona, Casablanca och Emilia. Planer på att betäcka Emilia i första hand väcktes och valet föll på cobhingsten Parkhurst Flash Harry  KWD 34. Harry har jag spanat på sedan han kom till Sverige och han fanns på semin i år så jag slog till. Gammal hingst på ungt sto och tvärtom, säger man ju, och med sina 20 år var han med alla sina meriter en ytterst lämplig kandidat till vår ungmö på 4 år. Emilia tog sig på första brunsten så nu håller vi alla tummar och tår för att det tittar ut en fin Harry x Emiliabebis till våren! Jag hoppas mycket på denna kombinationen.

 

När man inte uppdaterar med jämna mellanrum är det lätt att glömma av saker. Förmodligen är det missat att informera om att Emilia numera kan titulera sig som körhäst. Hon var på inkörning hos Lars-Åke Johansson, Ryasjö Hästgård, vårvintern-14. 

kor.jpg

 Annars har Emilia ridits under året främst utav Jenny Svartholm och båda sköter sig bra! Förutom mycket skog- och markridning tar ekipaget lektioner av Kaisela Persson med jämna mellanrum. Vi jobbar i lugn takt men målmedvetet och Emilia är positiv och lättlärd. Även undertecknad, som närmast känner mig som en mycket försiktig general i sadeln tar en liten skogstur då och då med sköna Emilia. Brukar inte själv rida unghäst så man kan förstå att detta är en mycket stabil och bra häst när fru Andersson redan kommit upp i sadeln på en såpass färsk individ. 

 

Emiliajenny.jpgÅret har gått jättefort! Casablanca har jobbat sig tillbaka efter sin gaffelbandsskada men det har krävt några veterinärbesök till, och veterinären har vi faktiskt frekvent gästat denna sommar av både ena och tredje anledningen. Casablanca behövde kollas upp för hon var inte riktigt så smidig som man önskade och det var bakknäna som var överansträngda pga skadan som hon dragits med. Emilia gick och vrickade sig i hagen och behövde en kortisonspruta och ett par veckors konvalescens och sedan igångsättning. Vad jag faktiskt har skrivit om här tidigare är ju att Desdemona fick avsluta sitt 26-åriga liv här i sommar. Lite hastigt och tungt beslut men självklart när man stod inför det, hennes ledband i båda bak kapsejsade fullständigt och hon var oerhört smärtpåverkad så pinan fick göras kort när ingen återvändo fanns. Såå saknad givietvis! För egen del är jag bara halv. Vi hade växt ihop, kände varann utan och innan och jag var så trygg med den gamla damen även om hon kunde vara busig ibland. Emilia är en mycket värdig efterträdare, men efetrsom jag inte ridit så väldigt många olika hästar i mitt liv så har jag desto mer växt samman med dem jag har ridit, på gott och ont. Lite handikappad som jag är med 4 diskbråck och två ryggoperationer i bagaget så är jag som jag skrev, en ganska försiktig general numera. Emilia verkar dock minst lika trygg som sin mor så vi blir nog oskiljaktiga vi också med tiden. 

 

Desdemona sista dagen i livet 
IMG_1767.JPG

Då var det plötsligt bara två ston kvar, totalt alla hästar vi hade! Inte haft så lite häst på många många år. Det rådde vi dock snart bot på. Vårt första sekt C sto, Pawnee RWC 21, som vi hade i avel  från 2004 till 2011 då hon såldes till sin ryttare Thea Naurin, skulle säljas när Thea började på gymnasiet. Först tänkte jag bara hjälpa till med försäljningen men det slutade med att hon kom tillbaka till oss på Långås. Jag har en alldeles speciell känsla för ston i allmänhet och för ston som varit i avel här i synnerhet. Man har upplevt så mycket ihop, fått föl ihop, så de har för evigt en särskild plats i hjärtat. Jag fick svårt för mig att se henne någon annanstans än hos Thea eller hos oss, så den 4 oktober blev hon vår igen på riktigt, fast hon hade egentligen flyttat hit redan i april i år. Vi får se vad som händer med henne här. Hon är nu 14 år och ska få stanna hos oss så länge hon lever. Hon är ju både körd och riden och kanske blir det också ett föl igen. Vi får se. Hon hade även hon ett litet krax med sin framfot när hon anlände i april som vi grejat med under sommaren, så det har varit en mycket lärorik sommar! Vi har nämligen träffat så mycket spännande folk, inte bara nya veterinärer utan även massörer, kiropraktorer, hovortoped, fysioterapeuter och dessutom trevliga tränare. Ja sammantaget på dessa våra 4 ston, Desdemona inräknat, så blev det en sådan där sommar som det kan bli när man har häst. De blir gamla eller skadar sig och behöver uppsöka veterinären, ofta med ett eller flera återbesök dessutom. Bortsett från alla nya trevliga bekantskaper man gjort och saker man lärt sig som också är nyttigt denna sommar, så är behållningen att vi av flera av experterna som vi träffat fått beröm för väldigt fina, välridna och välmusklade hästar. Sådant gläds man lite extra över att få höra.

P3.jpg

 Nu lider det mot jul. Jag ser fram emot julefriden och allt gott den för med sig för kropp och själ. Jag hoppas också på lite kyla och lagom med snö. Emilia blir allt tjockare om magen och spänningen stiger. I min fantasi planerar jag för vilka kombinationer jag vill ha till våra ston i framtiden. Kanske nästa år... Jag studerar hingstar varje ledig stund - och drömmer. Det känns väldigt lagom med tre pållar att greja med, en fjärde på väg. Samtidigt, är man en avelsmänniska så är man. Svårt att låta bli att ge liv åt fantasierna! Allt gott så länge!

   

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng