Arkiv

» maj 2015 (1)
» mars 2015 (1)
» november 2014 (1)
» juli 2014 (1)
» mars 2014 (1)
» januari 2013 (1)
» november 2012 (1)
» oktober 2012 (1)
» augusti 2012 (2)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (3)

visar: arkiv för juni 2012

måndag 25 juni

Kosläpp och ridläger

 I år hade vi ganska sena kalvningar så det blev också ett ganska sent betessläpp. Vi transporterar våra djur en bit och det får man ju inte göra närmare än 3 veckor efter en kos förlossning. Vi har fortfarande en kossa inne, Matilda, som kalvade ännu senare men snart ska hon och hennes tjurkalv Materazzi också få komma ut. 

  Här nedan kommer lite bilder bla på Anders när han går med en av årets kalvar för att lära honom elstängslet. Det är närmare bestämt Ruben som är i snöret och mamma Rut följer nyfiket efter.282807_326301677453026_1791196689_n.jpg

 

 

Nu  råkade det bli så att det var Rut som kom med på flera kort och det är även hennes fjolårskalv, Rubina, som vi sålde till Lisbeth i Sätila och levererade dit  i juni också. Rubina blev väl mottagen i Lisbeths koflock, och så har vi en bild även på Anders och Lisbeth! 

 229877_326302264119634_851096993_n.jpg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 282982_328815770534950_433899960_n.jpg

 

 

 

 

 

 

 303544_328814197201774_110767938_n.jpg

Lovisa har också varit på ridläger hos Anna Stewart med Casablanca i tre dagar. Riktigt nyttigt läger. Det har varit dressyr, markarbete, hoppning och tömlongering. Även gymkhana och voltige! Lovisa tycker att både hon och framförallt Casablanca lärde sig jättemycket. De var båda två ganska möra när de kom hem därifrån....

21.jpg

 

 

15.jpg27.jpg

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

lördag 16 juni

Otursfågeln Emilia

Min lilla vackra tvååring Emilia, welsh sekt D, råkade ut för en massa ledsamheter inom loppet av några få dagar. På kvällen den 28 maj får Emilia ett kraftigt kolikanfall. Det går inte att promenera med henne då hon hela tiden vill kasta sig ner och jag anser att veterinär måste tillkallas. Givetvis är klockan sent och det blir till och med natt innan veterinär kan lämna oss. Hursomhelst, hon har hög puls, inga som helst tarmljud och är väldigt smärtpåverkad. Efter avslappnande spruta slutar hon upp med att vilja slänga sig, men hon slangas med vatten och olja genom näsan och veterinären plockar ut hennes träck. Dock går ej magen att få igång, inga tarmljud och hon är svullen om buken. Det blir att sätta dropp, 5 liter, som faktiskt går in ganska fort. Efter detta börjar det köra på i magen, gaser släpper och hästen blir mer harmonisk. Ja det tar 2,5 runda timmar. Emilia fick beröm för att vara en otroligt söt och duktig 2-åring utav veterinären!

emmy.jpg

Jaja, dyrt blev det men huvudsaken att Emilia klarade sig.

 

Efter denna pärsen som uppkom bara sådär, jag menar det fanns inga självklara förklaringar till varför hon fick kolik, inga direkta foderomställningar eller så, så fick hon komma hem till sin gamla flock igen hos oss på Långås. Hon har nämligen stått på annan plats i vinter som sällskap och har blivit väldigt väl omhändertagen - TACK för det! - men nu skulle hon ändå komma hem igen var det bestämt sedan innan. På tisdagen blev det alltså världens mottagande för henne hemma när kompisarna återsågs!

 

glades.jpgMamma Desdemona blev till exempel så här glad!

 

Av koliken syntes inte ett spår och allt kändes så bra, men säg den lycka som vara för evigt. På torsdagen var det hovvård och jag hämtar in en skadad Emilia från hagen!! På höger armbåge är det tre skarpa rivsår plus ett fjärde märke alldeles intill fast på kroppen. Längs sidan är det också märken i pälsen. Sårkanterna har svullnat redan men det gick att tvätta rent. Hovslagaren kände igenom henne och vi konstaterade att det inte kunde vara en spark, för benet verkade inte skadat och det såg verkligen ut som rivsår. En gren som gör så distinkta märken med flera kvistar i rad som skär samtidigt kändes också konstigt? Det får la läka, tänkte vi då. Hon mådde ju bra. Detta var torsdag. På lördag ringer Anders mig, som nu är på läger med ungdomsgruppen i Danmark, och säger att Emilia står på tre ben, kan knappast gå och är svullen som en fotboll kring hela armbågen.

 

Veterinär ut på jourtid igen! Han som fokuserar på hältan, svullnaden och infektionen och den dåliga förmågan att röra sig tror definitivt på en spark och svår fraktur. Hon får antibiotika, det läggs drän och så ska hon åka till klinik, blir det order på, för röntgen om hon ens kommer att  klara sig. Infektionen kan gå till benmärgen och då är det kört, sa han.

Jag som nås av detta besked i Köpenhamn får börja planera för min hemresa och kommer hem med tåg mitt i natten. Anders kan ju inte lämna stora sonen Viktor själv och någon assistent till honom gick inte att ordna då Gunnel, the one and only, var i Värmland. (I dagarna har det anställts en till assistent-det blir toppen!)  Kändes oerhört jobbigt att lasta en trebent häst utan smärtlindring (det hade kunnat förvärra eventuell fraktur om man smärtlindrat) men snäll som den lilla är så gick det bra och resan till Skara Hästklinik gick över förväntan. När vi kom fram hade Emilia feber och hon röntgades. Inga frakturer och allt såg helt ut! Gott det. Hon får givetvis stanna ändå för intravenös antibiotikabehandling, sårdränering och koll på alltsammans då hon verkligen är trebent, så hon blir kvar i Skara mellan söndag-torsdag. Hämtar på torsdagen hem en ohalt häst, och hovslagaren hade haft rätt - ingen fraktur. Rivsår med världens infektion alltså? Vad har hänt? Vi får förmodligen aldrig säkert veta. Mystiskt är det och vansinnigt dyrt blev det, men så negativa som veterinärerna var först till att hon ens skulle klara sig tills att allt blev bra så snabbt så är det som att vunnit högsta vinsten ändå. 

 

Men det var inte slut på trauman i och med detta... På tisdagen när Emilia fortfarande står i Skara får vi påhälsning av något djur i hönshuset! Snacka om förödelse och ond bråd död. Vilket slagfält! Hönsen hade vi ihop med våra hyresgäster i den ladugården hos dem. Man tror ju först att det är en räv som tar hönor men samtidigt all denna förödelse, gör räven så och mitt på dan...? Låg en död höna i hönshuset, en fönsterruta var krossad, utanför var det fjädrar åt alla väderstreck i större och mindre högar. I skydd av sin bur låg liggehönan Tofsan säkert och tuppen Oskar som går i särskilt utrymme bredvid henne hade också klarat sig. I övrigt fanns det två hönor kvar, en tredje kom fram lite senare alldeles vettskrämd och blöt. Men tuppen Nisse och resten av damerna var puts väck! Spåren av deras olika färgglada fjäderdräkter såg man lite varstans men som sagt död och förintelse var det. Återigen en gåta. Vem orsakade detta? En främmande hundleksak återfanns en bit bakom ladugården-kan det ha varit en hund eller kom leksaken dit vid annat tillfälle? En mindre hund måste det ha varit i så fall eftersom den ska matcha hålet in till hönshuset. Vilka tar hönor? Räv, grävling, mink, korp, rovfågel, lo. Vad passar tillvägagångssättet ihop med? En liten ljusglimt i det hela var att Tofsan kläckte 3 små kycklingar samma dag som räden ägde rum. Men jag fick faktiskt nog av höns för gott, det blev så ledsamt, besvärligt och tungt så de tre förskrämda kvarvarande hönorna fick flytta till Gunnel och Tofsan med sina små samt tuppen Oskar donerade jag helt och hållet till grannen, så nu är jag både pank och fågelfri!

 

Hoppas på lite gladare uppdatering nästa gång ;-) 

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 12 juni

Äntligen ett litet blogginlägg!

Någon gång måste man sätta igång skrivandet efter låååång tids torka på området. Det var någon gång redan 2010 det gick lite i stå för att under 2011 helt och hållet stanna av med bloggande och täta hemsideuppdateringar. Orsakerna har varit flera men den största boven i dramat har nog varit min fysiska hälsa. Jag fick i januari 2010 diskbråck i ländryggen och det tog ett år tills det blev operation. Ytterligare ett och ett halvt år innan det började 

kännas hyfsat ok och då hade jag hunnit få tre diskbråck till under den tiden varav två st i nacken.  Livet med djur och familj och arbete har flutit på ändå, tack vare den underbara familj man har som ställt upp på så många sätt. Vad gäller hästsidan har Lovisa dragit ett enormt stort lass! Självklart har mina begränsningar i vissa göromål påverkat och för min egen del har det varit en aning nedbrytande med ständig värk, även om man lär sig leva med det också.  Nog om detta-jag mår mycket mycket bättre nu, rider igen, arbetar fullt och klarar vardagen bra även om en knäckt rygg alltid är en knäckt rygg-tror jag. Facebook introducerades även i mitt liv till sist, och det kräver ju inget större engagemang att underhålla- så viss nätkontakt har jag ändå haft under dessa 2,5 år.

ALC.jpg Trots att jag varit lite vingklippt och till synes overksam här på hemsidan har det absolut inte stått stilla på hästfronten i verkliga livet. Tvärtom har vi under förra året hunnit med flera ridläger, premiering, 3-årstest, föl, träningar och några småtävlingar. Detta året har fortsatt med en del spännande saker och hästarna är igång på ena eller andra sättet. 

 

Alcon, vår supergoa lilla welsh mountain valack som hunnit bli 11 år, har sedan 1 mars i år ridits av Embla Backman, och den sista maj köptes han också utav henne och flyttade. Bättre hem och människor runt omkring sig kan han inte få, så även om vi saknar vår maskot, spjuver och lilla klippa så är det med glädje som vi konstaterar att detta var det bästa som kunde hända honom nu. Lovisa har gått vidare till vår större Casablanca och Alcon är en alldeles för bra liten ponny för att bara stå och som har mycket att ge och som givitevis är lyckligast om han får en ny liten go människa som älskar honom och som rider och sköter om honom nu när den första älsklingstjejen klättrar ett steg storleksmässigt. STORT LYCKA TILL! till familjen Backman säger vi.

Nu hoppas jag att snart igen hinna skriva här, det finns mycket att ta igen och mycket att berätta! Allt gott! 

Foto på Alcon: Lovisa Andersson

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng