Arkiv

» maj 2015 (1)
» mars 2015 (1)
» november 2014 (1)
» juli 2014 (1)
» mars 2014 (1)
» januari 2013 (1)
» november 2012 (1)
» oktober 2012 (1)
» augusti 2012 (2)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (3)

visar: arkiv för november 2012

lördag 17 november

En månad till gick som i ett nafs...

  Den 3 oktober var det fölmönstring hos oss. Vi har haft fölmönstringar sedan 1999 och det är ett så roligt  inslag på hösten så det går inte att vara utan, alltså ordnar vi med det även ett år som detta då vi inte har något eget föl att visa. Som tur var hade Stuteri JES, Nabbaviken och Enmarken något att komma med! Tre fina klass 1 föl var det - jättekul!

Först ut var JES Hera svenskt ridponnyföl e. Veronas Gerswin u. Missaluba MW ue. Feno Me. Ett sto med toppstam verkligen, och hon belönades med 39 p. Hera är Missalubas första föl. Missaluba vann faktiskt Riksfinalen för 3-åriga hopponnyer i Falkenberg 2007! Ägare är Jenny Svartholm, Stuteri JES.

H21.jpg

 

 

 

 

 

 

 

Som nr två i ordningen visades welsh cobfölet Enmarkens Gaius. Systrarna Anna och Maud Enmark brukar alltid komma med fina fölungar och så även i år!  

 G1.jpg

Gaius är e. Enmarkens Merlin u. Nebo Jenny ue. Pentrefelin More Magic. Han belönades med finfina 98889=42 p ! 

 

Sist i raden var welshmountainfölet  Nabbavikens Volvo.  En välväxt och välhanterad liten goding, ägd av Hannah Andersson, Stuteri Nabbaviken. Volvo fick 38 poäng. Volvo är e. Swinford V10.jpgSolomon u. In-who-Luyu ue. Stendyssens Siban.

 

 

 Grattis säger vi till uppfödarna och deras tre fina föl!

P.jpgPublik på plats

M1.jpgMorgan och Anders i samspråk

V1.jpgPerfekt att vänta i havreåkern. Havren som för övrigt aldrig blev skördad i år pga allt regnande.

 

 

 Några dagar efter fölmönstringen var det så dags att köra hem korna igen från betet. Var ju alldeles nyss vi släppte ut dem kändes det som! Vart tog sommaren (?) vägen? Lasta kor med kalvar, kvigor och tjur gick väldigt bra för Anders och mig, mycket tack vare  hjälp av Karl-Gustaf Lundgren som grindvakt. En incident skedde dock på ena resan. Jag åker ju alltid tillsammans med korna i kokärran och plötsligt gick plankgolvet sönder, en kossa trampade igenom. Jag hojtade till Anders som stannade traktorn och kossan kom snabbt upp ur hålet med sitt ben. Hon hade ju tre ben kvar så hon fick ju stöd att ta sig upp snabbt. Golvet var inte så åldrigt men tydligen var det dags för golvbyte igen! Vi parerade det lilla hålet och rullade så sakteliga vidare hemåt. Plötsligt brast golvet på nytt och denna gång åkte både jag och kossa ner i backen. Som tur var så höll jag mig i kärrkanten så jag drog mig snabbt upp och kossan hade även denna gång tre ben på fast mark och kom således fort upp igen. Vi kunde få skivor på ett ställe längs vägen - tack Per Henriksson för det! - dessa lade vi på golvet i kärran och våra kotransporter kunde fortsätta. Allt väl och ingen kom till skada. Trodde vi...

 

 

 Dagen därpå kunde jag inte ta mig ur sängen! Kände direkt vad klockan var slagen. Nytt diskbråck. Har varit labil i ryggen under hösten med mer värk i rygg och ben och nu kom dödsstöten. Denna hemska smärta alltså, som bara diskbråck kan ge. Läkarsamtal och Anders hämtade ut medicin så att jag på eftermiddagen kunde ta mig ur sängen. Jag var sjukskriven i två veckor och började sedan halvtid tredje veckan. Var absolut inte bra, men eftersom jag delvis är van vid att ha ont (första diskbråcket jan 2010 och inte blivit  helt återställd efter det) så tänkte jag att jobba lite försiktigt ska nog gå.  Fjärde veckan började jag helt igen. Jobbade några dagar och sedan böjer jag mig bara ner för att öppna en dörr och det var klippt igen! Det var under Allhelgonahelgen och innan gudstjänstens start. En sådan dag kommer det mycket folk till kyrkan och paniken steg inom mig kände jag. Jag kunde inte röra mig ur fläcken, hade så ont och högerbenet vrålvärkte! Folk skyndade till och med lots och ledning fick andra sköta mitt vaktmästarjobb. Jag skulle behöva fås ur vägen och få smärtlindring. Jag gick ju inte att rubba så ambulans var enda alternativet. I nästan en timma fick jag vänta men då var det skönt med professionell hjälp när den äntligen kom, och lustgas och morfin. Det blev 3 dagar på sjukhus, det var oro för kisseblåsan som inte fungerade riktigt som den ska, men så småningom fick jag fungerande smärtlindring och fungerande blåsa och kunde få åka hem. Ny magnetröntgen är nu gjord. Jag väntar på svar och besked om fortsättning. Det känns så tråkigt att återigen hamna i detta läge. Tur att man har en fantastisk familj som ställer upp och Lovisa som är så duktig i stallet! Det som var så roligt att kunna rida igen (efter förra diskbråckets långsamma läketid) och årets alla trevliga ridturer med bl a  Clary, Bitte och Anki har varit en krydda i tillvaron. Å nu sitter man här med skägget i brevlådan igen...men det kan alltid vara värre.

 

 

 Jag gläds åt alla goa vänner vi har. Tack för all hjälp! Ingen nämnd ingen glömd. Jätteskoj är också att Anki och Sheridan har hoppat för första gången uppsuttet i ridhus! Fortsättning följer...hopp1.jpg

hopp4.jpg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng