Arkiv

» maj 2015 (1)
» mars 2015 (1)
» november 2014 (1)
» juli 2014 (1)
» mars 2014 (1)
» januari 2013 (1)
» november 2012 (1)
» oktober 2012 (1)
» augusti 2012 (2)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (3)

visar: alla inlägg

tisdag 15 juli

Tack för allt älskade Desdemona!

D2.jpg

Då kom den dagen till sist som jag funderat mycket på, hur den skulle bli och när den skulle komma. Det är ju oundvikligt till sist ju längre tiden går. 

 

Powysvalley Desdemona, född 1988 i England, importerad 1989 utav Gunn Johansson, senare såld till Agneta Fält och köpt utav oss 1996. Desdemona köptes till ett huvudsakligt ändamål - att bli ridhäst åt vår handikappade son. Hon var cool och obekymrad om det mesta och passade således med sitt temperament för sin tänkta uppgift. Desdemona hade fått två avkommor tidigare, båda efter Burhults Black Commence, ett dotter född  -92 som var Guldbelönad på utställning och premierad med 41 p i Norge och senare exporterad till Finland där hon tävlade i dressyr. En son född -94 som vi träffade när vi köpte Desdemona och han var såld och skulle bli handikapphäst i Skåne men mer vet vi inte om honom. Själv var Desdemona premierad med 39 poäng, 88788, och hade ju på så vis också ett bra avelsvärde. 

 

Desdemona blev starten för hela vår avelsverksamhet. Vi hade betäckt vårt nordsvenska sto en gång på 80-talet men att vi skulle börja avla på Desdemona började mer som en kul grej. Jag var själv gravid och det kändes då lämpligt att Desdemona var det samtidigt. Den fantastiske Derwen Tennesse Express valdes ut som partner och 1999 föddes ett bedårande hingstföl som fick höga poäng på fölmönstringen och som jag så här i efterhand kanske borde ha sparat själv, men i och med detta var intresset för avel ordentligt väckt. Desdemona var en underbar mamma, men det blev ändå bara fem levande föl födda här och ett dödfött, för Desdemona tog sig bara när hon inte hade föl vid sidan och hon skulle även hinna med att vara ridhäst mellan varven. Hon var 23 år det sista året vi försökte beäcka henne men det tog sig inte då. Dock födde hon en underbar dotter, Långåsens Emilia, när hon var 22 år. Den bästa presenten vi kunde få. Diplomsto med 42 p och Emilia erhöll dessutom både gångarts- och hopputmärkelse på 3-årstest. Desdemona blev A-premierad med 120 p.

 

Hennes avkommor är mycket uppskattade för sitt trevliga temperament. De föds tama och väluppfostrade skulle jag nästan vilja säga, och de lämpar sig bra som körhästar. Dressyren är nog grenen före hoppning även om de är goda hoppare så är de kanske inte riktigt tillräckligt "taggade" för det. 

 

Desdemona har varit väldigt frisk genom åren även om det några gånger de sista åren "krisade". Vintern då hon väntade sitt sista föl, Emilia, fick Desdemona kolik en kall vinternatt troligen pga för vått o kanske fruset ensilage. Både hon o foster klarade sig. Samma vinter, 2010, pulsade vi i djup snö hon och jag på en ridtur som var väl ansträngande för oss båda, och båda blev också dåliga i "bakkärran". Jag fick diskbråck och Desdemona blev halt bak. Denna hälta orsakade belastningsfång (enda fånganfallet jag någonsin haft under alla år som hästägare = 27 år) och Desdemona blev bra igen och fostret (Emilia) klarade sig genom även detta trots medicinering under några veckor med antiinflammatoriska läkemedel. Vintern 2012-2013 tog hårt på den nu 25-åriga Desdemona. Hon blev ganska tunn (tänderna dock ok) och var rätt så stel. Hon rörde sig inte så mycket pga kylan vilket gjorde henne ännu stelare. Jag började räkna ner hennes dagar. Sommaren 2013 hämtade hon sig dock väldigt bra. Jag kunde börja rida igen efter egen ryggoperation, och Desdemona kändes pigg och fräsch och hade gott hull. Hon hängde med ytterligare ett år, stelheten försvann ju mer hon motionsreds och hon uppskattade verkligen att följa med ut på ridturer, ofta tillsammans med sin dotter Emilia. 

 

I maj i år 2014, när vi var ute på en tur skulle vi trava och jag märkte att hon var halt. Första tanken var att hon hade sträckt sig i hagen och kanske den gamla sträckningen från vintern 2010 gjort sig påmind. Konsulterade kiropraktor därför men det gav inget övertygande resultat. Distriktsveterinären trodde mer på en låg hälta, vänster bak. Kanske artros, vrickning eller något i den stilen. En omfattande hältutredning kändes inte motiverat pga hennes höga ålder, men hon behandlades med smärstillande metacam i 14 dagar och efteråt rörde hon sig inte perfekt men ändå acceptabelt för att bara gå runt i hagen. Så den 9 juli på kvällen är hon jättesvullen runt skenben och kota, fast nu höger bak. Hon var väldigt smärtpåverkad och ganska ovillig att röra på sig och jag fick tid på Ale djurklinik den 11 juli på morgonen. Nu ville jag veta mer exakt vad som orsakade dessa problem även om jag anade vad klockan var slagen. Alla "lätta" fel kunde uteslutas såsom hovböld tex. Röntgen kunde man ju ha förväntat sig skulle ge utslag av åldersrelaterad karaktär, men fanns inget där. Hon var jättefräsch i skelettet, inga pålagringar alls. Ultraljudet visade desto mer. Hennes ledband var slut. Det syntes någon slags extra struktur i området, blödningar och uttänjningar. Ingen återvändo alls. Hon orkade helt enkelt inte hålla ihop sig mer. Hon hade veka kotor exteriört, och hon har sannolikt gått och småvrickat sig genom åren och nu var det tillräckligt. Veterinären förordade avlivning givetvis, för Desdemona hade också väldigt ont och rörde sig med stort besvär. Inget konstigt med det,  jag hade ju känt detta på mig.  D3.jpg

Det här kändes ju förstås hur tungt som helst, samtidigt kände jag mig tacksam. Tacksam för alla år vi fått tillsammans, tacksam för att ha en klar orsak till avlivning, att slippa fundera på när det är dags att ta bort en gammal häst. Jag ville ju inte att hon skulle gå omkring här med dåliga tänder och vara mager som en tvättbräda bara för att jag inte "såg" att det var dags. Hade lovat mig själv att det inte fick bli så, och det blev det inte heller tack vare denna hältan. Desdemona fick sluta på topp ändå på något sätt. Hon var så oerhört vacker denna dag. Hela dagen var jättesorglig men ändå fridfull hur konstigt det än kan låta. 

D1.jpg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Desdemona morgonen den 11 juli


D4.jpg

 































Jag Älskade dig så!  

Kommentarer: 1 Permalänk

onsdag 19 mars

Efter 8 månaders vila

Idag var det dags för återbesök för Casablanca på Husaby Hästklinik.  Det är 8 månader sedan hon fick en spark som orsakade en splittskada på gaffelbandsgrenen. Det har varit en lång vila och väntan. Idag var vi tillbaka för koll. Skritt och trav i gången OK. Longering på grus båda varven OK! (Casablanca tyckte det var så kul att det hände något så hon ville bara springa och springa...) Böjprov OK. Ultraljud mycket bättre mot sist vi var där, i oktober, så nu blir det äntligen till att sätta igång henne igen! 

cas1.jpg

Inte minst Casablanca kommer tycka att detta ska bli kul. Casablanca är en pigg ponny som vill att det händer saker och hon har verkligen deppat när hon inte fått följa med ut på något äventyr överhuvudtaget. 

 

 

 Jag tror även att en viss dotter i familjen är glad denna dag! 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi får hoppas att hon håller för ridning nu. Efter två månaders igångsättning blir det ett nytt återbesök.

 

cas5.jpgJa detta var en rolig nyhet för oss och från oss på Långås! Mitt ressällskap, Jenny Svartholm, tycker att jag sköter bloggen dåligt, och det är väl sant. Får försöka skärpa till mig nu då! Det händer faktiskt rätt så mycket skoj här på stuteriet som inte når allmänheten . Får ta tag i hemsidan helt enkelt och sköta uppdateringarna lite bättre framöver

 

 

 

 

Tack så mycket för hjälpen idag Jenny!

 

 cas6.jpg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 17 september

Vad som sig under året tilldragit

Det är konstigt vad det kan vara svårt att få till uppdateringar här på denna sida, tiden bara flyger iväg! Får försöka sammanfatta litegrann nu ändå.

 

Vintern var lång och hård, den tog ganska hårt på den gamla cobmärren Desdemona och jag tänkte att det kanske bara blir denna sommaren också för henne. Men med värmen och med gräset blev den stela kroppen uppvärmd och pigg igen så hon får hänga med ett tag till!

913194_10151552565746237_811052736_n.jpgVi är nästan på samma nivå, jag o Desdemona, lite stela men har ändå rätt så god kondition när vi fått igång systemet.

 

 

Jag opererade ju mig för diskbråck den 18 juni med två månaders konvalescens och bestämde mig då för att lämna 5-årige cobvalacken Sheridan till Anna Stewart för träning några månader så att han inte stod här i hagen o bara blev lat. Vi höll ju på med inridningen av Emilia och så hade ju Lovisa Casablanca att träna också, så det var fullt nog. 

 

Casablanca var i mycket god kondition i början av sommaren och Lovisa och hon var på ett givande träningsläger hos Anna Stewart i juni. De debuterade också i ett dressyrprogram med bedömning utav domare Christina Hansen, med godkänt resultat. Vi såg en härlig och utvecklande sommar framför oss. Tyvärr slutade det roliga där. Några veckor senare small det i hagen! Om och hur och varför kan man grubbla ihjäl sig på, men jag tror så här: Pawnee, Casablancas mor, kom till oss för sommarbete (bor ju i Alingsås numera). Vi hade hästarna i två mindre grupper till en början, men av rutiga o randiga skäl släppte vi ihop allihop i en enda stor flock efter en tid. Emilia och Casablanca som gått ihop fram tills nu började plötsligt göra upp om rangordningen, förmodligen när Pawnee kom in i flocken, då hade deras cirklar rubbats. Casablanca som är äldre, ville väl behålla sin position men Emilia som nu blivit tre och dessutom är dotter till ledarstoet tänkte inte låta sig sättas på plats så sammandrabbningen var ett faktum.  Båda fick skador på sitt högra bakben. Emilias sår var djupt och fult och blev infekterat men satt på ett bra ställe så efter två veckors boxvila var hon ok. Casablancas sår var djupt men fint men satt på ett väldigt dumt ställe. Boxvila, antibiotika i flera omgångar, smärtstillande, röntgen och ultraljud som berättar att hon har en gaffelbandsskada. Här blev konvalescensen betydligt längre. 6-12 månader. Så kan det gå! Plötsligt blev Lovisa utan häst och allt blev väldigt annorlunda.

casalager.jpg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På nästa träningsläger hos Anna Stewart fick Lovisa förutom att låna Annas hästar rida Sheridan och hon ställde även upp på honom i ett lätt dressyrprogram för domare Christina Hansen. Det blev mycket beröm så man kan säga att de gjorde en bra debut. 

Sheridan har för övrigt fått en riktigt go vän i Olivia Sjöö. De passar varandra som handen i handsken. Jättekul! Olivia är 14 år och har ridit Sheridan under sommaren o även nu in på hösten.

 

När ens uppfödningar hamnar hos rätt folk som kan använda dem på ett bra sätt, då blir man som uppfödare så glad! Vi var och hälsade på Långåsens Black Cassio och Långåsens Brabantio som ägs utav Inger Sköldén på Sköldéns Hästekipage och Limousine. Båda Desdemonasönerna rids och körs hos Inger. Så här fina är de!

540105_405776209533973_1569613846_n.jpg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Brabantio till vänster och Ingers Oldenburgare Macco till höger


C4.jpg

 

 

 

 

 

Här har vi Cassio till vänster och  Macco till höger.

 

Den dagen som trots allt tagit priset hittills i år är den 7 september. Hannah Andersson visade sin hingst, Långåsens Muskot, i Uddetorp och erhöll Guld och 41 poäng! Muskot är Casablancas första son och efter Kokkedals Impression. Muskot är nu 2 år och en jättefin hingst som absolut är värd att spara.

                                                                                                                                                                                                  

1174363_605576542828330_1359277685_n.jpgMen inte nog med roligheter denna dag! Utan större förväntningar men ändå med en förhoppning om att Emilia skulle kvalitetsbokföras som åtminstone Klass 1 häst, åkte vi på 3-årstest i Mullsjö. Emilia var underbar! Som den drottning hon är visade hon upp så självsäkert och med sådan utstrålning vad hon kan. Tårarna kom när hon erhöll 42 p Avelsdiplom, 50 p Gångartsutmärkelse och 49 p Hopputmärkelse! Team Andersson/Svartholm gjorde det igen. För 4 år sedan var samma gäng och visade Långåsens Casablanca (40 p Avel, 49 p Gångarter och 52 p Hopp!) Två av två behållna egenuppfödda ston har  Triss i diplom!

Kan inte vara mer än nöjd!!!

 bild.JPG

Kommentarer: 0 Permalänk

«första «tidigare Visar 12–14 av 17 inlägg    nästa» sista»
 
stäng